11 feb 2026 13:07

Mats kommenterar: Statistiken som dödar Telenor/Tre-fusion

Tio års abonnemangsstatistik kan ibland säga mer än många remissvar. Den visar inte bara hur marknaden har utvecklats, utan också vilka krafter som faktiskt har drivit förändringen. På den svenska mobilmarknaden är det Tre och Telenor som har vuxit.

Tillsammans har de tagit 1,4 miljoner abonnemang sedan 2015 och är de enda operatörerna som ökat sina marknadsandelar. Under samma period har Telia tappat nära 900 000 abonnemang och Tele2, trots stora strukturaffärer och en uttalad konvergensstrategi, i praktiken stått stilla. Detta på en marknad som vuxit med närmare 700 000 abonnemang under perioden.

Det innebär att det är konkurrensen mellan Tre, Telenor och Telia som har ritat om mobilkartan. Abonnenter har bytt leverantör i stor skala. Marknadsandelar har förskjutits på ett sätt som visar att marknaden inte varit cementerad. Den har fungerat. Dynamiken har varit reell. Det är just denna rörelse som är kärnan i en välfungerande konkurrens.

Mot den bakgrunden blir spekulationerna om ett samgående mellan Tre och Telenor principiellt svåra att bortse från. Ett gemensamt bolag skulle kontrollera drygt 42 procent av abonnemangsmarknaden, att jämföra med Telias cirka 31 procent och Tele2:s knappt 27 procent. Tre aktörer skulle finnas kvar på pappret, men i praktiken skulle två tydliga block dominera marknaden. Tre aktörer skulle finnas kvar på pappret, men i praktiken två block: De som vuxit och de som räddat tillväxten med prishöjningar.

Till detta kommer nätstrukturen. Telenor delar redan mobilnät med Tele2 genom Net4Mobility. Om Tre och Telenor skulle slås samman innebär det i realiteten att den svenska mobilmarknaden samlas kring två infrastrukturella sfärer. Även om varumärkena består minskar det oberoende konkurrenstrycket i grunden.

Den kanske mest besvärande frågan för en sådan affär är därför inte marknadsandelarna i sig, utan att den skulle slå samman just de två aktörer som vuxit mest och som stått för den tydligaste konkurrensförskjutningen under det senaste decenniet. Att hävda att det stärker konkurrensen blir svårt när siffrorna visar att konkurrensen redan har fungerat.

Det betyder inte att en affär är omöjlig. Men bevisbördan skulle bli tung, inte minst i en tid där resiliens står högt på den politiska dagordningen. Trygghet genom flera oberoende nät- och ägarstrukturer har blivit ett säkerhetspolitiskt argument i sig, inte bara ett konkurrensrättsligt. Att då gå från tre självständiga mobilaktörer till två infrastrukturella maktblock vore ett strategiskt vägval som sträcker sig långt bortom prislistor och marknadsandelar.

Mats Sjödin
Chefredaktör, Telekomnyheterna