23 jun 2009 12:10

Frydlinger och Trägård oense om Hi3G-dom

Ventelos chefsjurist David Frydlinger och Lars Trägård, kammarrättsråd och vice ordförande i Kammarrätten i Stockholm, är oense om resonemanget kring den dom i förra veckan, som slog fast PTS reglering av 3s assymetriska termineringspriser och pristrappa.

”Kammarrättens dom gör en minst sagt konfunderad. Å ena sidan säger man att ett ’rättvist och skäligt pris’ ska bestämmas utifrån ’LRIC-principer’. Å andra sidan säger man att det var helt rätt att ge Hi3G en instegstrappa om åtminstone fyra år. Problemet är att argumenten för instegstrappan baseras på helt andra principer än LRIC-principer. De priser som Hi3G fick ta ut åren innan man landade på symmetriskt pris stred helt enkelt mot LRIC-principerna. Det betyder ju att antingen var det fel av PTS att alls ge Hi3G rätt till asymmetriskt pris, eller så ska ett ”rättvist och skäligt pris” inte bestämmas utifrån LRIC-principer. Man kan inte få båda, men det har Kammarrätten inte insett”, skriver David Frydlinger i ett brev till Telekomnyheterna.

Lars Trägård, anser dock (personligen – och inte för domstolen) att David Frydlinger har missuppfattat vad som står i domen, i vart fall i ett avseende:

”Det framgår direkt av ordalydelsen i domen att ”skäligt och rättvis prissättning” är en form an ”annan prissättning” och inte kan innefatta ” kostnadsorienterad prissättning” (i detta fall enligt en av PTS LRIC-modeller). Priset har således inte bedömts efter LRIC-principer. Däremot har – vid tillämpning av bestämmelser om avkastningskrav och kostnadstäckning – kostnaderna bedömts efter sådana principer efter en skälighetsbedömning”, skriver Lars Trägård till Telekomnyheterna.

Vi låter David Frydlinger få sista ordet i denna regulatoriska debatt med följande inlägg:

”Att Hi3G:s pris har ”bedömts efter sådana principer efter en skälighetsbedömnig” innebär ju att priset har bestäms efter LRIC-principer, eftersom domstolen ju ansett detta vara skäligt. Det står dessutom på sid 13 i domen: ”Vid tillämpning av bestämmelserna i 4 kap. 11 och 12 §§ på Hi3G ska således kostnaderna bedömas utifrån LRIC-principer.” Detta innebär att uttrycket ”annan prissättning” i 4 kap 11 § LEK innebär typ ”inte kostnadsorienterad men ändå prissättning baserad på LRIC-principer” (d.v.s. kostnadsorienterad prissättning...).

Det är här det sedan blir inkonsekvent. Kammarrätten skriver att det inte inte skulle vara ”rättvist och skäligt om konkurrerande SMP-operatörer, även om de inte ålagts kostnadsorientering, skulle få sina kostnader beaktade i annan mån än enligt dessa principer.” Men samtidigt innebär det ju att det inte, såsom Kammarrätten tolkar lagen, kan ha varit skäligt med en övergångsperiod eftersom Hi3G under övergångsperioden fick ett pris som inte var baserat på LRIC-principer. Förstå mig rätt: jag anser att Hi3G.s priser under övergångsperioden var skäliga. Min poäng är att domstolen inte kan ha tyckt det, givet att ett ”annat pris” enligt LEK är ett pris baserat på LRIC-principer.”